Vem har kontrollen? Om kvinnor och IT.
På den tiden då modemen lät som tröskverk och diskussionen fördes om internet var en fluga hade jag, som åklagare, ett mål om kvinnomisshandel i tingsrätten. Kvinnan berättade om våld och hot från sitt ex, men också att varje gång hennes ex varit hos henne krånglade datorn. Jag frågade exet om den krånglade datorn. Svaret jag fick var inte alls vad jag väntade mig. Jag trodde att han skulle svara att han inte visste vad hon pratade om. Men det gjorde han inte, han svarade att det berodde på att han kopplade bort internet när han var där. Varför undrade jag. För att hon skrev till andra män på nätet var svaret. Jag frågade om detta var hennes lägenhet, om han hade flyttat därifrån och om det var hennes dator. På alla dessa frågor svarade han ja. Då frågade jag igen varför han kopplade bort hennes internet, på hennes dator, i hennes bostad. Han tittade på mig med en trött blick. Det har jag redan förklarat sa han, hon skrev ju till andra män.
Där och då gick det upp för mig vilken maktfaktor det låg i att äga kunskap om den moderna tekniken och att det bara skulle accelerera. Hur mycket det skulle accelerera hade jag ingen aning om.
Idag har vi uppkopplade lampor, kylskåp, övervakningskameror, elektroniska dörrlås, uppkopplade bilar och mobila enheter som t.ex. smartphones och smarta klockor. Vill någon ha kontroll i en parrelation finns oändliga möjligheter att kartlägga allt som den andra parten gör. När lamporna tänds, kylskåpet öppnas, när familjen kommer och går och var bilen åker och var den stannar. De mobila enheterna är särskilt bra om man vill veta var någon är, eftersom vi ofta bär dessa med oss. Många av våra uppkopplade föremål har också kameror och mikrofoner. Praktiskt, inte bara för den funktion de är avsedda för, utan också för den som vill ha kontroll.
Det behöver inte finnas någon bakomliggande illvilja för att det ska uppstå en obalans. En stor utmaning ligger i att paren ofta inte är jämbördiga. Inte sällan är det en person - mannen - i relationen som har det tekniska kunnandet. Det är han som installerar de uppkopplade systemen och kvinnan blir en passiv användare. Det kan bli en källa till frustration även i de bästa av relationer. Obalansen är ofta påtaglig mellan den som glatt upptäcker och vill använda alla möjligheter som det uppkopplade samhället ger och den som irriterar sig på att kökslampan måste tändas med mobilen som ligger på laddning någonstans i huset.
Att dela med sig av sin position frivilligt kan vara både praktiskt och ge en känsla av trygghet. Att dela med sig av sin position för att någon annan vill ha kontroll är för de flesta kränkande. Att inte veta om, när eller hur man är övervakad är ännu värre. För alltför många kvinnor består den största otryggheten i att den man som hon har eller haft en relation med vet var hon befinner sig.
Brottsförebyggande rådet (Brå) har precis kommit med statistik för 2023 (www.bra.se). Av den framgår att gällande den vuxna befolkningen (från 18 år och uppåt) anmäldes ungefär lika många misshandelsbrott mot kvinnor (30 559) som misshandelsbrott mot män (30 652). Däremot skiljer det beträffande vem som anges ha utfört misshandeln. Kvinnor anges ha blivit misshandlade av närstående i 81 % av de anmälda fallen, medan för män är motsvarande procentsiffra 43 %. Vidare anger Brå att tio kvinnor dog 2023 efter att ha utsatts för dödligt våld i nära parrelation, det är samma antal som 2022.
Långt ifrån allt våld anmäls, men våldet är ändå mer synligt än trakasserier, hot, förföljelse och kontroll. Denna typ av övergrepp har sällan någon tydlig början eller slut och kan vara svåra att urskilja. Hade mannen i rättegången förnekat att han gjort något med datorn, så hade antagligen slutsatsen blivit att det var en tillfällighet. Kanske hade även kvinnan tvivlat på sin iakttagelse och trott att hon såg samband som inte fanns. Ageranden som är så lätta att förklara bort, men som orsakar den drabbade så mycket lidande.
Att övergrepp mot närstående, framförallt i parrelationer, främst begås av män och riktar sig mot kvinnor är väl dokumenterat. Det är inte heller svårt att hitta underlag som visar att kvinnor är i minoritet inom techsektorn. Enligt TechSverige — en bransch- och arbetsgivarorganisation för företag inom techsektorn — var 32 % av de som arbetade i branschen 2022 kvinnor. I denna procentsiffra är alla inräknade oavsett roll. Samtidigt har TechSverige beräknat att det fram till 2028 kommer behövas ett tillskott på 18 000 specialister inom tech årligen. (www.techsverige.se) Statistikmyndigheten SCB har statistik som visar att det vanligaste yrket för män 2022 var mjukvaru- och systemutvecklare. Av de närmare 100 000 som arbetade som mjukvaru- och systemutvecklare var 80 % män. Bland de tio vanligaste yrkena för kvinnor samma år finns inget yrke inom teknikområdet. (www.scb.se)
Problemet med att för få kvinnor arbetar med IT lyfts bland annat i antologin Felkod kvinna — när kvinnorna saknas i den digitala utvecklingen. I boken skriver ett antal kvinnor med olika erfarenheter inom IT, varför kvinnors förhållningssätt till digitalisering drastiskt måste förändras. I boken nämns både kända och mindre kända kvinnliga pionjärer inom programmering. Dessa tidiga kvinnliga förebilder borde ha banat väg för en jämställd bransch, men så har det inte blivit. Ann-Therése Enarsson (länk till LinkedIn) skriver i antologin (s. 33).
En bransch som går miste om kvinnliga erfarenheter, kompetenser och perspektiv är inte hållbar.
Jag delar den uppfattningen, att kvinnor lämnar den digitala utvecklingen till män har betydelse och kommer att få betydelse. Med det säger jag inte att kvinnor är en homogen massa där alla kvinnor tänker lika. Det går inte att säga på individnivå hur en kvinna, en man eller den som identifierar sig däremellan resonerar. Men på gruppnivå har mångfalden betydelse. För lite mer än hundra år sedan fick kvinnor rösträtt efter en lång kamp. Idag ser vi det som självklart att kvinnor är med och bestämmer hur samhället ska utformas. Därför borde det vara lika självklart att kvinnor är del av den digitala utvecklingen.
Det kan verka långsökt och provocerande att koppla ihop IT-utvecklingen med mäns övergrepp mot kvinnor, men jag menar att det finns ett samband som vi behöver bli medvetna om. Tekniken ger förmågor både på gott och ont och hur dessa förmågor används påverkar det samhälle vi lever i, men också hur vi lever våra privata liv. Den moderna tekniken är så nära kopplad till kontroll att det tekniska kunnandet med automatik också blir en maktfaktor. Det behöver därför finnas en medvetenhet när produkter och tjänster utformas kring såväl hur dessa kan brukas som hur de kan missbrukas.
Vi kan som ett exempel ta ett kodlås för hemmabruk. I detta exempel införskaffar mannen i huset kodlåset. Ett lås som också kan låsas upp med personliga brickor. Det är mannen som väljer att låset ska kopplas upp mot nätet och registrera in- och utpassager. Det är också han som samtycker till den behandling av personuppgifter som genereras hos företaget som tillhandahåller produkten och tjänsten, det är han som får informationen och som vet vilka uppgifter som kommer lämnas, när och till vem. Övriga i familjen får sina respektive brickor av mannen och han förklarar hur de ska använda dem. Det här exemplet är påhittat av mig och kanske är det inte så här det går till. Utmaningen i detta exempel är inte heller tekniken i sig, utan i att familjen behandlas som en enheten som kan företrädas av en person. Mannen ska givetvis inte samtycka åt sin hustru/sambo eller sina vuxna eller halvvuxna barn, han ska inte heller ta emot informationen om personuppgiftsbehandlingen å deras vägnar. Även om utmaningen inte är tekniken föreställer jag mig att tekniken kan lösa det genom att alla användare, i vart fall vuxna användare, personligen registrerar sin bricka eller personliga kod och anger vilka uppgifter som ska delas med vem och hur.
För att uppnå ett tryggare samhälle, en tryggare vardag för alla behöver tekniken vara transparent och valmöjligheterna tydliga och enkla att förstå. Att genom tekniken skapa möjlighet till delaktighet även för dem som inte är teknikkunniga är viktigt. Det gäller IT generellt och inte bara Internet of Things.
Ett område som det talas mycket om idag är artificiell intelligens (AI). Lyssnar man på debatten verkar alla ense om att AI påverkar oss mycket och kommer påverka oss ännu mer i framtiden. Däremot råder det stor oenighet kring hur AI kommer påverka oss. Vissa utmålar dystopiska framtidsscenarier och andra ser fantastiska möjligheter där AI ger oss hälsa och massa fritid. Men AI är inte i sig ond eller god. Inga Strümke (länk till LinkedIn) skriver i boken Maskiner som tänker - Algoritmernas hemligheter och vägen till artificiell intelligens (s. 190)
..teknologi inte är någon urkraft vi utsätts för. All teknologi utvecklas för att lösa problem (det är själva avsikten med teknologi). Vilken effekt teknologi har på samhället är därför beroende av samhället som utvecklingen sker i.
Inga Strümke anger i boken (s. 87) att könsfördelningen globalt bland alla som arbetar inom AI är 80 % män och 20 % kvinnor. Det är med andra ord ett område där kvinnor på samma sätt som IT-branschen i övrigt överlämnat det mesta åt männen. Om algoritmerna skrivs av i huvudsak män, saknas halva jordens befolkning i denna viktiga utveckling.
Ger vi männen den digitala arenan, så blir det männens framtid. Männen kommer att sitta på kunskapen och kontrollen både i hemmet och i samhället. Att vi får in mer mångfald, fler kvinnor i IT-branschen är viktigt för oss alla!
